Flytta till Järvsö

Information om Järvsö

Arkiv för september, 2009

2 x ortsbor nominerade till Ullbaggar.

Martin Söderqvist som är getfarmare i skästra har blivit nominerad till Årets Ungdomssatsning och Maria Bremefors, en av projektledarna på Stenegård har blivit nominerad till Årets integrationssatsning.
I morgon onsdag kommer det på Landsbygdsgalan att visa sig om någon eller båda blir vinnare också.
Landsbygdsgalan är en del av Landsbygdsnätverket som har till uppgift att sprida goda exempel.
En rolig sak är att Maria Bremefors projekt har fått en uppföljare i år när man har odlat lite mer grön och rotsaker som kommer att säljas på Skördefesten på Stenegård på lördag.

Länk till hemsida

Läs mer i broshyren

Downhill banor i Järvsö, inslag från Gävle Dala

Artikel i Sydsvenskan om 2 Järvsötjejer som bor på Svalbard.

Byn växer – men ingen vill stanna
Av Ulf Törnberg
Publicerad 28 september 2009 6.00 | Uppdaterad 28 september 2009 6.43

En by med tvåtusen invånare. Där var fjärde byts ut varje år och var tionde jobbpendlar minst hundra mil. Pensionärer finns inte, ingen får födas och döda kan inte begravas. Dessutom går solen bara upp två dagar av tre.

Nordens märkligaste samhälle växer så det knakar i permafrosten.

Longyearbyen på Svalbard fyllde nyss hundra år och har ökat befolkningen med trettiofem procent de senaste tio åren. Det gamla gruvsamhället har fyllts på med högspecialiserade forskare från hela världen och en exploderande turistnäring.

Men grundidén i byn är att ingen ska stanna där. I snitt byts hela befolkningen ut vart femte år.

Bara den som kan försörja sig får tillstånd att bo där. Bidrag finns inte.
– Det bor en gubbe i ett hus utanför byn som sägs vara den som har bott längst av alla här, i 36 år. Det är otroligt, för efter ett år här känns det som om man har varit med om allt man kan uppleva här, säger Sara Kröjs.

Hon är en av de drygt femtio svenskar som bor i Longyearbyen just nu. Tillsammans med kompisen Elina Ångström kom hon hit i augusti förra året för att jobba på hotell.

Båda är från Järvsö, ett bara snäppet större samhälle. Vilket delvis förklarar att de har stått ut, tror de. En storstadsmänniska i deras ålder utan naturintresse har inte mycket att hämta.
– Här finns ingen stress över huvud taget. Det påverkar en. När jag nyss var hemma och hälsade på tyckte mamma att jag hade blivit en så lugn person, säger Elina Ångström.

 

Länk till hela artikeln.

Lill-babs intervjuad i Expressen idag.

”Jag tänker inte dö på scenen”

Barbro Svensson, det är en sak jag alltid velat fråga dig: du är sen eviga tider omvittnat oavbrutet alltigenom otidsenligt genomsnäll. Kan denna snällhet verkligen vara alldeles äkta?
Fakta

Det här är Lilla-Babs

Heter egentligen: Barbro Margareta Svensson.
Ålder: 71 år
Familj: Döttrarna Monica Svensson, Malin Berghagen och Kristin Kaspersen, nio barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Bor i: Stockholm och Kramsta utanför Järvsö.
Mamma var: ‘Hon var hemmafru och själva knutpunkten, aldrig rädd för att ta i, jobbade på fäboden ibland, hjälpte mig mycket med barnen när de var små.’
Pappa var: Skohandlare.
Är själv: Uppenbart evig.
Aktuell för: Nypremiär på hennes Show.
Utbildning: ‘Tvåan i samrealskolan, sen ringde Simon Brehm och sen har jag lärt mig av livet.’
Karriär: ‘Den befinner jag mig mitt i!’
Goda egenskaper: Har tålamod och älskar att skämma bort.
Sämre egenskaper: Kan inte hålla rätt på nycklar.
Gör Vågen för: Omtänksamma människor.
Sågar: Elaka människor vid fotknölarna. Och knarket som förstör våra ungdomar.
Motto: Allting går utom nyfödda barn.

 

– Om jag vore elak och du frågade mig varför, då skulle förstå det. Men du liksom alla andra frågar mig varför jag är så snäll och det gör mig förbannad. Det är väl självklart att man är snäll! Men att jag är det gör att jag stämplas som naiv.
– En gång såg jag moder Teresa i tv och då fick hon frågan: ”Vad är din högsta önskan?” ”Att vara en god människa!” svarade hon. Se dess säger jag alltid: Jag vill vara en god människa. Det respekteras mer än om man säger att man vill vara snäll.
Men, ärligt talat, har du aldrig någonsin varit riktigt jävlig?
– Det hoppas jag verkligen inte, för varför skulle jag vara det?
För att de flesta människor är det någon gång. Men nu till dagens huvudämne: Lill-Babs, hur är ditt liv?
– Det är fantastiskt, så bra det bara kan bli.
För 25 år sen, på annandagen 1983, kidnappade Lasse Holmqvist dig. Det ”Här är ditt liv”-program som sen följde är det mest omtalade någonsin i den serien. Hur gick det till?
– Jag var med i en kör i Lund, vi skulle sjunga julsånger och då dök tomten upp. När tomten sen tog av sig masken så var han Lasse Holmqvist. Jag blev grundlurad fast jag varit på min vakt, anat att detta skulle kunna inträffa.
– Ja, och sen for vi till studion och inspelningen satte i gång och allt var jättetrevligt ända tills det där hände. Men jag höll ju masken.
Ända tills vad hände?
– Tills i stort sett alla mina gamla pojkvänner kom indansande på rad, klädda i frack. Sjöng gjorde de också. ”Man ska göra som Svensson gör” tror jag det var.
Ett halvt dussin killar var det i alla fall som bildade en chorus line. Och sen drämde de i med ”Han är siste man på Skansen” och in steppade din dåvarande pojkvän, Rolf Friberg. Du tyckte inte att det var kul, har vi förstått efteråt.
– Mamma blev så ledsen. Hon sa att tror du att jag hade lämnat ut alla deras adresser och telefonnummer om jag vetat att du skulle ta så illa upp.
– Redaktionen hade från början tänkt bjuda in Sammy Davis och Quincy Jones och Cliff Richard och Michael Landon, alla de där berömda männen som jag hade jobbat med eller haft kontakt med. Men de hade förhinder och då blev det som det blev i stället.
Vi som tittade har aldrig glömt programmet. Och vi imponerades över att alla dina ex stod på så god fot med varandra.
– Pierre, min gamla franska pojkvän, var också inbjuden, men han var inte med och sjöng eftersom han inte kunde svenska. Han hade fått för sig att vi skulle förlova oss där i direktsändning. Han hade med sig en briljantring som han gav mig. Det stod ”To Lill-Babs” i den och det tyckte jag inte alls om. Han hade aldrig kallat mig Lill-Babs.
Det där programmet gjorde dig verkligen illa på djupet, du har än i dag svårt att tala om det. Vad var det som var så hemskt?
– Det gjorde så ont, vad skulle folk tro om mig? Jag visste att det skulle bli en följetong av det och jag får fortfarande gliringar. Jag skulle flyga någonstans med mina musiker och de skojade som vanligt med mig och då suckade jag till några damer som stod intill: ”Å dessa karlar!” ”Det är väl du van vid, så många som du haft!” svarade en av dem.
Om nu Ingvar Oldsberg, som väl har ett Lasse Holmqvist-komplex, får för sig att han ska upprepa bravaden, hur reagerar du då?
– Det är klart att jag följer med, men jag tror att han är för bra och för stor för att göra samma grej. Dessutom skulle det inte gå att åstadkomma någon ny karlrad, jag har bara träffat en kille efter Roffe.
Jag var häromdagen på nypremiären på den show du ibland påstår är din sista. Två och en halvtimme på scen. I sylvassa klackar. Det är anmärkningsvärt!
– När de där två och en halv timmarna är över skulle jag kunna göra två och en halv timme till. Det är först efter ett par timmar som tröttheten infinner sig.
Du har varit i rampljuset i över 50 år. Och i din show säger du nu att om man gjort det, vad gör man? Då kör man, annars dör man. Är det så?
– Jag tänker inte dö på scenen. Men man får inte sluta leva bara för att man blir äldre. Det är det många som gör. Det är inte fint att bli gammal i Sverige. Det är så åldersfixerat att jag blir tokig, så tabubelagt att åldras.
Så benen håller fortfarande?
– De håller. Och fötterna med. Förr var jag tvungen att gå i högklackat om jag så gick ut med soporna, mina hälsenor hade dragit ihop sig av att alltid bära sådan skor. Nu har jag tänjt ut senorna igen och lärt mig att gå i platta skor. Det måste jag kunna när jag spelar golf.
Rösten då, håller den?
– Den håller. När jag var 21 år gammal och Klas Göran blev en dundersuccé gick stämbanden i från varandra. Då var jag intagen på Karolinska i sex veckor med talförbud. Det var bara familjen som fick hälsa på, men jag minns att Gösta Ekman smet in också.
– Nu säger läkarna att jag inte har några stämband, jag har järnvägsräls. Men rösten har blivit mörkare, samma tonart som för fyrtio år sen men en oktav lägre.
Du har gett familjesammanhållningen ett ansikte, eller hur man ska säga. Det känns som om du och alla de dina alltid sitter tillsammans runt ett köksbord i en gammal träkåk i Järvsö och äter vilda hälsingska rätter och tycker om varandra. Stämmer det?
– Titta här i min agenda ska du få se. Titta på den 12 december i år. Där har någon av mina döttrar skrivit: ”Stressa inte inför jul, vi är lyckliga för att vi får vara med dig och det räcker!” Och här står det bara: ”Jag älskar dig!” Den 23 oktober står det: ”Du är vacker.” Och titta här, den 30 september, då Kristin fyller 40, har hon skrivit: ”Tack för att just du blev min mamma för 40 år sen.” Och dagen efter min nypremiär: ”Glöm inte att vila!” Så där håller de på.
Och du gör likadant i din tur, har jag förstått. Via medierna har svenska folket fått följa dig och din familj i helg som söcken i säkert 40 år nu. Du har varit så öppen. Har du aldrig, utöver den där beramade tv-kvällen, ångrat det?
– Nej, inte alls. Tvärtom.
Slutligen, om du blickar framåt, vad ser du då?
– Då ser jag Cecilia Hagen.

PS 1 När jag sitter i bilen på väg hem efter intervjun ringer det i mobilen: ”Det är Barbro. Jag glömde att tacka för maten. Det sa min mamma att man alltid ska göra. Så tack för maten!”

PS 2 Vi flyr från hennes loge på Vasan efter att vi lyckats utlösa larmet. Under flykten faller en okänd dam henne om halsen: ”Så underbart att få se dig i verkligheten, Lill-Babs!”. Sen söker vi skydd på hotell Clarions uteservering. Där blir en av kyparna eld och lågor. ”Min mamma sa alltid: ’Definitionen av ordet skönhet är Lill-Babs!’ Du är skönheten!” Hon verkar vara folkkär.

 

Av Cecilia Hagen

Cyklister i Järvsöbacken

Just nu tas stora spadtag för att göra Järvsöbackarna till en sommaranläggning för cyklister. Det handlar om downhill-cykling där snö-rena skidbackar blir till spännande cykelvägar i de halvbranta skogarna mellan skidbackens nedfarter. En grupp entusiaster har satsat 350 000 kronor och gräver nu för fullt under experttillsyn.

Artikel från Sveriges Radio Gävleborg.

Orbaden – en förort till Järvsö

Orbaden/Tema
Helene Åkerström som driver Orbaden Konferens & Spa är med i Destination Järvsö, trots att hennes företag ligger i Bollnäs kommun.
– Jag måste hänga på de här större dragarna. Det är så i turistsvängen att även andra företag kan leva på de stora dragarna. Orbaden är inte lika välkänt som Järvsö, och här finns inte lika mycket att göra. Orbaden är som en förort till Järvsö …

Orbaden ligger ungefär 2,5 mil söder om Järvsö och det är enkelt att ta sig mellan de båda orterna, något som Helene Åkerström dragit nytta av. Sedan fyra år tillbaka erbjuder hon, i samarbete med Järvsöbacken, ett skidpaket där boende, logi och liftkort ingår.

– Vi har många weekendgäster som köper skidpaketet, men det är långt ifrån fullt på sportlovet. Men det blir fler och fler.

Men samtidigt som samarbetet innebär en ömsesidig nytta gäller det för de enskilda företagarna att utveckla och marknadsföra sina egna anläggningar.

– Vi måste vara tillräckligt bra så att de gästerna som väljer att bo hos oss ska ju tycka att det är värt besväret att ha 20 minuter till backen.

Orbaden erbjuder även rovdjurspaket i samarbetet med Järvzoo.

Karin Andersson

Järvsötjej talade inför grekiska ministrar

Järvsö/Ljusdals-Posten
Hon hade aldrig talat inför en stor grupp tidigare. Plötsligt fick hon uppdraget att hålla tal inför ministrar, media och 350 delegater i en internationell ungdomskonferens, dessutom tv-sänd, som representant för EU-ordförandelandet Sverige.
Att Linnea Årnevall skulle bli MUF:s representant vid en ungdomskonferens i Grekland kom som en ren överraskning.

Den stora prövningen kom på konferensens näst sista dag. Under en fest som arrangerades för alla delegater, fick Linnea en förfrågan om hon som representant för de internationella gästerna och för EU-ordförandelandet Sverige kunde hålla ett tal vid avslutningen klockan elva på förmiddagen nästa dag.

Läs mer om Linnea Årnevall uppdrag och tal i onsdagens Ljusdals-Posten.

Lasse Sundberg

Harsa lockar sommar som vinter

HARSA/Ljusdals-Posten
Harsagården är en av hörnstenarna inom besöksnäringen i Järvsö. Ända sedan 1960-talet har det varit en viktig pusselbit för att locka turister att på nära håll uppleva landskapets natur.
Det var Friluftsfrämjandet i Järvsö som på 1950-talet såg vilken potential Harsagården hade som turistanläggning och som lyckades engagera dåvarande Järvsö kommun att satsa på en utbyggnad. 1960 påbörjades utbyggnaden och 1964 stod anläggningen i stort sett klar. Sedan dess har åtskilliga turister från när och fjärran besökt anläggningen och utnyttjat dess vandringsleder och skidspår.

Harsa har gjort sig ett namn som en snösäker plats. Gynnsamma vintrar faller snön redan i slutet av oktober och fram till påsk går anläggningen för högtryck.

– Vinterperioden är vår absolut viktigaste säsong. 4-5 månader vinter som vi kan ha här uppe betyder omkring 80 procent av årsomsättningen, säger Jan-Åke Snaar, som sedan 1993 tillsammans med familjen driver anläggningen.

Men anläggningen står öppen året runt.

– Även sommaren kan i bland vara bra. I år har vi ökat beläggningen under juni och juli jämfört med tidigare år, säger Jan-Åke Snaar.

De flesta turisterna kommer från Stockholmsområdet och Mälardalen samt närområdet Gävleborg och Dalarna.

Varje säsong lockar sin speciella turisttyp.

– Under somrarna är det mest äldre i åldrarna 50-70 år som kommer. De bokar in sig för en eller ett par dagar. En del kommer för att uppleva naturen och utnyttja vandringslederna, men många använder Harsa som bas för att göra utflykter runt om i landskapet, säger Jan-Åke Snaar.

På senare år har fisket i Harsasjön, där Harsagården är med och årligen förstärker öringstammen, utövat en allt större lockelse för turisterna.

Den genomsnittliga vinterturisten är en helt annan typ.

– Det handlar om flera olika kategorier. Då kommer många klubbar och grupper, framförallt i början av säsongen, för att utnyttja snön och våra skidspår. Längre fram är det kill- och tjejgrupper, som kommer hit för att koppla av, åka skidor. Dom stannar här lite längre än sommarturisten, många bokar in sig för en hel vecka.

Mest trångt är det under sportlovsveckorna.

– Då kan mer än 80 procent av våra bäddar vara bokade.

På Harsagården finns i en separat byggnad ett vandrarhem anslutet till STF men därutöver finns också två fyrbäddsrum av vandrarhemstyp samt tre hotellrum i huvudbyggnaden och 16 fristående stugor med totalt 108 bäddar.

En kategori turister som ökat kraftigt under senare år är husvagnscamparna. De flesta är långliggare som ställer upp sina husvagnar där över vintersäsongen. Totalt 30 husvagnsplatser finns, men kön för att få en plats är längre. I dag står omkring 20 husvagnsägare i kö för att få en plats.

Harsa är berömt för sina fina skidspår. Under vintern kan man erbjuda åtta mil skidspår i varierande terräng. Spåren korsar varandra så den som vill kan kombinera åklängden efter egen lust och förmåga. Sommartid kan skidspåren användas som vandringsleder, men…

– … det finns risk för att det är lite blött på vissa ställen, så vandrarna bör vara väl utrustade säger Jan-Åke Snaar.

Hälsingeleden, som passerar Harsa, är en populär vandringsled och Jan-Åke Snaar har med hjälp av ortsbor sett till att delen från Harsa ned till Byvallen, en sträcka på omkring 20 kilometer är röjd och att spångar lagts ut över de blötaste passagerna.

Harsagården har mellan 70 000 och 80 000 besökare årligen. Trycket på anläggningen är periodvis, inte minst under helgerna, mycket hårt, och utrymmena räcker inte alltid till.

– Vi har börjat rita på en utbyggnad av matsalen. Det har högsta prioritet nu, men det är ekonomin som styr, säger Jan-Åke Snaar.

Ett maskinförråd och en byggnad för en flisanläggning har byggts under sommaren.

Jan-Åke Snaar har inga planer på att lägga av, tvärtom.

– Det här är roligt, även om det kan vara tufft ibland. Och familjen är beredd att ställa upp, så länge det sker så kör vi, säger han.

I dag sysselsätter Harsagården fem årsarbetare, men under de mest intensiva perioderna utökas personalstyrkan till elva på heltid och fyra på deltid.

Lasse Sundberg

Valresultat i Kyrkovalet i Järvsö (prel)

Röstfördelning
2009                         
Arbetarepartiet – Socialdemokraterna     14.26%       4 mandat

Centerterpartiet                                     29.94 %      7 mandat 

Kyrkan i Tiden i Järvsö församling             55.80%      14 mandat

Viket innebär att Kyrkan i Tiden får egen majoritet.

Carblom tar över på Öjeberget

Järvsö/Ljusdals-Posten
Krögaren på Öjebergets restaurang slutar. Håkan Carblom tar över om en vecka, men med begränsat öppethållande.

Den nuvarande arrendatorn av Öjebergets topprestaurang slutar på grund av bristande lönsamhet.

– Vi i ägargruppen i Öjeberget AB vill ha liv och rörelse i lokalerna, speciellt under vintersäsongen, och därför kommer jag att ta över tills vidare, berättar Håkan Carblom, som tidigare driver Järnvägs och Golfrestaurangen i Ljusdal.

– Verksamheten på Öjeberget har arrenderats ut med rivningskontrakt, då lokalerna står mitt i det som ska bli den nya hotellanläggningen, säger Håkan Carblom.

Det dröjer ytterligare något år innan det är dags att sätta spaden i backen för det nya storhotellet. Först ska ett antal parhus byggas och säljas. Då samtliga lägenheter är klara och sålda är det dags att sätta spaden i backen för hotellet.

Men fram till dess ska det bedrivas restaurangverksamhet i de nuvarande lokalerna på Öjeberget.

– Det blir i begränsad omfattning och det kommer inte att vara öppet sju dagar i veckan. I första hand riktar vi in oss på after ski på eftermiddagarna under skidsäsongen.

Sven-Erik Jönsson